Rockmusikens historia har ofta dominerats av män, men kvinnor har alltid funnits med och format genren. Denna artikel hyllar dessa pionjärer, från rock’n’rollens tidiga dagar till dagens vibrerande scen. Vi utforskar deras musik, deras kamp och deras outplånliga avtryck.
Bluesens och jazzens inflytelserika röster
Långt innan rockmusiken tog form, lade blues- och jazzsångerskor som Bessie Smith och Big Mama Thornton grunden. Deras musik, fylld av smärta, passion och råstyrka, banade väg för allt som skulle komma. De visade att kvinnor kunde sjunga om livet, lusten och lidandet med en intensitet som ingen kunde ignorera.
Bessie Smith
Bessie Smith, känd som “Empress of the Blues”, var en gigant under 1920- och 30-talen. Hennes “Down Hearted Blues” var en urkraft som sjöng om erfarenheter många kvinnor kunde relatera till. Hennes röst bar på en tyngd och ett djup som fortfarande berör.
Big Mama Thornton
Big Mama Thornton var en annan urkraft, och det var hon som först spelade in “Hound Dog” 1952, långt innan Elvis gjorde den till sin. Thornton hade en röst som kunde skaka om, och hon var inte rädd för att ta plats. För en djupare inblick i dessa tidiga pionjärer, rekommenderas dokumentären “Rock Chicks: rockens kvinnliga pionjärer” på SVT Play.
Wanda Jackson
När rock’n’rollen exploderade på 50-talet visade Wanda Jackson, “The Queen of Rockabilly”, att kvinnor kunde rocka lika hårt som männen. Hon turnerade med Elvis, och hennes låtar, som “Let’s Have a Party”, var fulla av energi och upproriskhet. Hon visade att kvinnor kunde vara vilda och orädda.
Janis Joplin
På 1960-talet stormade Janis Joplin in på scenen. Hon var inte bara en sångerska, hon var en naturkraft, en ikon som fullständigt krossade alla fördomar om hur en kvinnlig rockartist skulle vara. Hennes röst var unik och hennes scennärvaro var elektrisk.
Monterey och det stora genombrottet
Hennes framträdande på Monterey Pop Festival 1967 med Big Brother and the Holding Company är rockhistoria. Publiken visste inte vad som träffade dem. Som det beskrivs på NPR, var de “förbluffade över hur intensivt det var”. Hennes tolkning av “Ball and Chain” var en urladdning. Hon var djupt rotad i bluesen, och det gav hennes musik en äkthet som var omöjlig att värja sig mot. Biography.com beskriver hur hennes råa energi och sexuellt frigjorda stil både chockade och fascinerade.
Joplins arv
Joplin dog ung, bara 27 år gammal, men hennes musik lever vidare. Hennes postuma album “Pearl”, med “Me and Bobby McGee”, blev en enorm framgång. Hon visade att kvinnor kunde vara sårbara, starka och fullständigt kompromisslösa – samtidigt. Hon är, som Alice Echols säger, “en amerikansk original”. Ingen har kommit i närheten av hennes röst. Hon blev invald i Rock and Roll Hall of Fame.
Punk, grunge och nya musikaliska vägar
1970- och 80-talen kom med en ny våg av kvinnliga rockrebeller. Punken och new wave-scenen öppnade dörrar för artister som Patti Smith, Debbie Harry och Siouxsie Sioux. De var inte bara musiker, de var stilikoner och förebilder.
Patti Smith
Patti Smith, som fick Polarpriset 2011, var något helt nytt. Hon blandade rockens råhet med poesins skönhet. Hennes debutalbum “Horses” är en milstolpe. Hon visade, som Polarprisets motivering så träffande uttryckte det, att det finns massor av rock’n’roll i poesi, och vice versa. Hennes självbiografi “Just Kids” rekommenderas för en djupare inblick.
Debbie Harry
Debbie Harry var cool personifierad. Som frontkvinna i Blondie blandade hon punk, disco och pop på ett sätt som var både smart och sexigt. “Heart of Glass” och andra hits gjorde dem till superstjärnor.
Siouxsie Sioux
Siouxsie Sioux var mörk, dramatisk och fullständigt unik. Med Siouxsie and the Banshees skapade hon en ljudvärld som var både suggestiv och nyskapande. Hennes inflytande sträcker sig långt utanför punk- och goth-scenen.
Grunge-erans kvinnliga röster
1990-talet och grunge-vågen förde med sig en ny generation kvinnliga rockröster. Courtney Love, Kim Deal och Kathleen Hanna var några av de som vägrade att tystas.
Courtney Love
Courtney Love var, och är, en kontroversiell figur. Men hennes band Hole gjorde fantastisk musik, och hennes råa energi och konfrontativa texter gick rakt in i hjärtat.
Kim Deal
Kim Deal, med sin coola stil och melodiska basgångar, var en nyckelperson i både Pixies och The Breeders. “Cannonball” med The Breeders är en indierock-klassiker.
Kathleen Hanna
Kathleen Hanna var en av frontfigurerna i Riot Grrrl-rörelsen, en feministisk punkvåg som skakade om musikvärlden i början av 90-talet. Med Bikini Kill och Le Tigre kombinerade hon punkens energi med ett starkt feministiskt budskap.
Hayley Williams och nutida influenser
I början av 2000-talet klev Hayley Williams in på scenen som frontkvinna i Paramore. Hon blev snabbt en ikon för en ny generation rockfans, och hon har fortsatt att utvecklas och utmana sig själv.
Paramores musikaliska resa
Paramore har gått från pop-punk på album som “All We Know Is Falling” och “Riot!” till ett mer experimentellt sound. De har vunnit priser, bland annat en Grammy för “Ain’t It Fun”, och Williams har visat att hon är en låtskrivare och artist i världsklass. Rolling Stone rapporterade om hennes framträdande med Finneas, där de körde “Crushcrushcrush”.
En modern förebild
Williams har varit, och är, en viktig förebild. Hon har visat att man kan vara både stark och sårbar. Hon fick Billboard’s “Trailblazer Award” 2014. Hennes soloprojekt, som “Petals for Armor”, visar på hennes bredd. Los Angeles Times beskriver hennes personliga resa och utforskande av teman som sårbarhet och styrka.
Ett levande arv
Från bluesens och jazzens pionjärer till dagens rockscen – kvinnor har alltid varit en del av rockens DNA. De har visat att rockscenen är till för alla, oavsett kön. Och det är inte bara de stora namnen som räknas. Grammy.com nämner artister som Wet Leg, Larkin Poe och Gretel Hänlyn – exempel på fantastiska kvinnliga rockartister som finns idag. GAFFA tipsar också om att hålla koll på 10 grymma kvinnliga artister, bland annat Yaeji. Framtiden för kvinnor inom rockmusiken ser ljus ut.